3.3. Artikel 9 i direktivet: Enheter för hantering av it-säkerhetsincidenter (CSIRTenheter).
Enligt artikel 9 ska varje medlemsstat utse en eller flera CSIRT-enheter som anförtros
ansvaret för hantering av risker och incidenter för de sektorer som förtecknas i bilaga II till
direktivet och de tjänster som förtecknas i bilaga III. Med beaktande av kravet på
minimiharmonisering enligt artikel 3 i direktivet har medlemsstaterna möjlighet att utnyttja
CSIRT-enheterna även för sektorer som inte omfattas av direktivet, såsom den offentliga
förvaltningen.
Medlemsstaterna kan välja att inrätta en CSIRT-enhet inom den nationella behöriga
myndigheten14.
3.4. Uppgifter och krav
De utsedda CSIRT-enheternas uppgifter, som anges i bilaga I till direktivet, omfattar bl.a.
följande:
Övervakning av incidenter på nationell nivå.
Tillhandahållande av tidiga varningar, larm, meddelanden och informationsspridning
till relevanta aktörer om risker och incidenter.
Svarsåtgärder vid incidenter.
Tillhandahållande av dynamisk risk- och incidentanalys och situationsmedvetenhet.
Deltagande i det nätverk av nationella CSIRT-enheter (CSIRT-nätverket) som inrättas
enligt artikel 12.
Specifika ytterligare uppgifter anges i artiklarna 14.3, 14.5, 14.6, 16.3, 16.6 och 16.7 i fråga
om incidentrapportering i de fall då en medlemsstat bestämmer att CSIRT-enheterna kan ha
en sådan roll vid sidan av eller i stället för de nationella behöriga myndigheterna.
Vid införlivandet av direktivet har medlemsstaterna olika alternativ avseende CSIRTenheternas roll i samband med incidentrapporteringskrav. Obligatorisk direktrapportering till
CSIRT-enheter är möjlig och fördelen med det är administrativ effektivitet. Alternativt kan
medlemsstaterna välja att ha direktrapportering till nationella behöriga myndigheter och ge
CSIRT-enheterna åtkomsträtt till den rapporterade informationen. CSIRT-enheterna är i
grund och botten intresserade av problemlösning när det gäller att avskräcka från, upptäcka,
vidta åtgärder mot och begränsa konsekvenserna av cyberincidenter (inklusive sådana som
inte är kritiska för obligatorisk rapportering) tillsammans med berörda parter, medan
kontrollen av efterlevnaden är en fråga för de nationella behöriga myndigheterna.
14
Se artikel 9.1 sista meningen.
17
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents