samhällsviktiga tjänster som de tillhandahåller”. Följaktligen ska leverantörerna inte rapportera varje liten incident utan endast allvarliga incidenter som påverkar den samhällsviktiga tjänstens kontinuitet. I artikel 4.7 definieras en incident som ”en händelse med en faktisk negativ inverkan på säkerheten i nätverks- och informationssystem”. Begreppet säkerhet i nät- och informationssystem definieras vidare i artikel 4.2 som ”nätverks- och informationssystems förmåga att vid en viss tillförlitlighetsnivå motstå åtgärder som undergräver tillgängligheten, riktigheten, integriteten eller konfidentialiteten hos lagrade eller överförda eller behandlade uppgifter eller hos de besläktade tjänster som erbjuds genom eller är tillgängliga via dessa nätverks- och informationssystem.” Följaktligen kan varje händelse som har negativ inverkan inte bara på tillgängligheten utan även på riktigheten, integriteten eller konfidentialiteten hos data eller tillhörande tjänster potentiellt utlösa rapporteringsskyldigheten. Tjänsternas kontinuitet enligt artikel 14.3 kan undergrävas inte bara i de fall då den fysiska tillgängligheten berörs utan även av andra säkerhetsincidenter som påverkar tillhandahållandet av tjänsten33. Samarbetsgruppen håller också på att utarbeta en icke-bindande rapporteringsvägledning för omständigheter då leverantörer av samhällsviktiga tjänster är skyldiga att rapportera incidenter i enlighet med artikel 14.7 samt formatet och förfarandet för den nationella rapporteringen. Denna vägledning ska vara färdig sista kvartalet 2017. Olika nationella rapporteringskrav kan leda till rättsosäkerhet, mer komplicerade och betungande förfaranden och betydande administrativa kostnader för leverantörer med gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen välkomnar därför samarbetsgruppens arbete. Precis som när det gäller säkerhetskraven uppmuntrar kommissionen medlemsstaterna att noga följa det vägledande dokument som utarbetas av samarbetsgruppen, så att de nationella bestämmelserna om rapportering av incidenter ligger så nära varandra som möjligt. 4.4. Bilaga III i direktivet: Leverantörer av digitala tjänster. Leverantörer av digitala tjänster är den andra kategori av enheter som omfattas av direktivet. Dessa enheter anses vara viktiga ekonomiska aktörer eftersom många företag använder dem för tillhandahållandet av sina egna tjänster, och störningar av den digitala tjänsten kan påverka viktig ekonomisk och samhällelig verksamhet. 4.4.1 Kategorier av leverantörer av digitala tjänster. Artikel 4.5, där digital tjänst definieras, hänvisar till den rättsliga definitionen i artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535 genom att begränsa tillämpningsområdet till de typer av tjänster som förtecknas i bilaga III. I artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535 definieras dessa tjänster som ”tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare”, och i bilaga III till direktivet förtecknas tre specifika typer av tjänster: internetbaserad marknadsplats, internetbaserad sökmotor och molntjänster. Till skillnad från när det gäller leverantörer av samhällsviktiga tjänster kräver direktivet dock inte att medlemsstaterna ska identifiera leverantörer av digitala tjänster, vilka sedan skulle 33 Samma sak gäller för leverantörer av digitala tjänster. 32

Select target paragraph3

Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents