i fråga har en avsevärd inverkan på tillhandahållandet av tjänsten. För att fastställa graden av inverkan anges i artikel 16.4 fem faktorer som ska beaktas av leverantörer av digitala tjänster. Kommissionen har enligt artikel 16.8 befogenhet att anta genomförandeakter för att ytterligare specificera dessa faktorer. Den ytterligare specificeringen av dessa faktorer kommer att ingå i den genomförandeakt som specificerar de säkerhetsaspekter som avses i punkt 4.4.2 och som kommissionen planerar att anta under hösten. 4.4.4 Riskbaserad regleringsstrategi. I artikel 17 anges att leverantörer av digitala tjänster är underkastade tillsynsåtgärder i efterhand från de nationella behöriga myndigheternas sida. Medlemsstaterna måste se till att de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder när de har mottagit bevis på att en leverantör av digitala tjänster inte uppfyller kraven i artikel 16 i direktivet. Enligt artikel 16.8 och 16.9 har kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på rapporterings- och säkerhetskrav som ökar graden av harmonisering för leverantörer av digitala tjänster. Enligt artikel 16.10 får medlemsstaterna inte införa några ytterligare säkerhets- eller rapporteringskrav för leverantörer av digitala tjänster än de som föreskrivs i direktivet, utom i fall där sådana åtgärder är nödvändiga för att de ska kunna skydda sina väsentliga statliga funktioner, särskilt för att skydda den nationella säkerheten och för att möjliggöra utredning, upptäckt och lagföring av brott. Slutligen, och med hänsyn till den gränsöverskridande karaktären hos leverantörer av digitala tjänster, följer direktivet inte modellen med flera parallella jurisdiktioner, utan en strategi som grundar sig på kriteriet om företagets huvudsakliga verksamhetsställe inom EU38. Denna strategi möjliggör en enda uppsättning regler som ska gälla för leverantörer av digitala tjänster, med en behörig myndighet med ansvar för tillsyn. Detta är särskilt viktigt eftersom många leverantörer av digitala tjänster erbjuder sina tjänster i många medlemsstater samtidigt. Tillämpningen av denna strategi minimerar den administrativa bördan på leverantörerna och säkerställer en väl fungerande digital inre marknad. 4.4.5 Behörighet. Som förklaras ovan följer det av artikel 18.1 i it-säkerhetsdirektivet att det är den medlemsstat där leverantören har sitt huvudsakliga etableringsställe som har jurisdiktion med avseende på företaget. I sådana fall då en specifik leverantör erbjuder tjänster i EU utan att vara etablerad på EU:s territorium, är denna leverantör enligt artikel 18.2 skyldig att utse en företrädare i unionen. I sådana fall är det den medlemsstat där företrädaren är etablerad som har jurisdiktion med avseende på företaget. I fall där en leverantör tillhandahåller tjänster i en medlemsstat, men inte har utsett någon företrädare i EU, kan medlemsstaten i fråga i princip vidta åtgärder mot leverantören eftersom denne underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet. 38 Se särskilt artikel 17 i direktivet. 36

Select target paragraph3

Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents