Steg 2 – Ska lex specialis tillämpas?
I nästa steg måste den nationella myndigheten fastställa om bestämmelsen om lex specialis
enligt artikel 1.7 ska tillämpas. Där fastställs att om det finns en sektorsspecifik unionsrättsakt
som föreskriver säkerhets- och/eller rapporteringskrav för leverantörer av digitala tjänster
eller leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska den sektorsspecifika unionsrättsakten
tillämpas om dess verkan minst motsvarar verkan av skyldigheterna enligt direktivet. I skäl 9
klargörs också att om kraven i artikel 1.7 uppfylls bör medlemsstaterna tillämpa
bestämmelserna i den sektorsspecifika unionsrättsakten, inklusive sådana som rör jurisdiktion.
Det innebär samtidigt att de berörda bestämmelserna i direktivet inte tillämpas. I sådana fall
bör den behöriga myndigheten inte fortsätta identifieringsförfarandet enligt artikel 5.229.
Steg 3 – Tillhandahåller leverantören en samhällsviktig tjänst i direktivets mening?
Enligt artikel 5.2 ska en enhet som omfattas av identifieringskravet tillhandahålla en tjänst
som är viktig för att upprätthålla kritisk samhällelig och/eller ekonomisk verksamhet. När
medlemsstaten gör denna bedömning bör den ta hänsyn till att samma enhet kan tillhandahålla
både samhällsviktiga tjänster och tjänster som inte är samhällsviktiga. Det betyder att
direktivets säkerhets- och rapporteringskrav endast bör tillämpas på en viss leverantör i den
utsträckning som leverantören tillhandahåller samhällsviktiga tjänster.
Enligt artikel 5.3 ska varje medlemsstat upprätta en förteckning över alla samhällsviktiga
tjänster som tillhandahålls av leverantörer av samhällsviktiga tjänster på dess territorium.
Denna förteckning måste lämnas till kommissionen senast senast den 9 november 2018 och
därefter vartannat år30.
Steg 4 – Är tjänsten beroende av ett nät- och informationssystem?
Det bör också fastställas om tjänsten uppfyller det andra kriteriet i artikel 5.2 b och i
synnerhet om tillhandahållandet av den samhällsviktiga tjänsten är beroende av nät- och
informationssystem enligt definitionen i artikel 4.1.
Steg 5 – Skulle en säkerhetsincident medföra en betydande störning?
Enligt artikel 5.2 c ska den nationella myndigheten bedöma om en incident skulle medföra en
betydande störning vid tillhandahållandet av tjänsten. I artikel 6.1 anges därför ett antal
sektorsöverskridande faktorer som måste beaktas i bedömningen. I artikel 6.2 fastställs också
att medlemsstaterna i lämpliga fall även bör beakta sektorsspecifika faktorer i samband med
bedömningen.
Följande sektorsöverskridande faktorer anges i artikel 6.1:
29
30
Det antal användare som är beroende av den tjänst som den berörda enheten
tillhandahåller.
Närmare uppgifter om tillämpningen av lex specialis finns i avsnitt 5.1.
Se artikel 5.7 b.
26
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents