åtkomst, upptäckt av avancerade långvariga hot eller datautvinning. Utrikesrepresentanten, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen kommer att hjälpa medlemsstaterna att identifiera områden där gemensamma cybersäkerhetsprojekt kan övervägas för finansiering från Europeiska försvarsfonden. 2.6 Bygga upp en stark cyberkompetensbas i EU Cybersäkerhet har en stark utbildningsdimension. Effektiv cybersäkerhet är starkt beroende av de berörda personernas kompetens. Kompetensunderskottet när det gäller yrkesverksamma på cybersäkerhetsområdet i den privata sektorn i Europa beräknas dock uppgå till 350 000 till 202251. Utbildning i cybersäkerhet bör därför utvecklas på alla nivåer, från regelbunden utbildning av cyberarbetskraften, kompletterande cybersäkerhetsutbildning för alla IKTspecialister till nya, särskilda kursplaner för cybersäkerhet. Starka akademiska kompetenscentrum bör inrättas för att tillgodose det ökande behovet av allmän och yrkesinriktad utbildning, som kan vägledas av riktlinjer från ett europeiskt forsknings- och kompetenscentrum för cybersäkerhet och Enisa. Målet bör vara att det blir naturligt att utforma IKT-produkter och IKT-system med inbyggda säkerhetsprinciper ända från början. Cybersäkerhetsutbildningen bör inte endast begränsas till it-personal, utan bör integreras i kursplanerna för andra områden, t.ex. teknik, affärsledning eller juridik samt i sektorsspecifika utbildningar. Lärare och elever i grund- och gymnasieskolan bör också göras medvetna om cybersäkerhet inom ramen för förvärvandet av digital kompetens i skolan. Tillsammans med medlemsstaterna bör även EU bidra till detta genom att bygga vidare på arbetet inom ramen för koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen52 och genom att t.ex. införa praktiksystem för små och medelstora företag på cybersäkerhetsområdet. 2.7 Främja it-hygien och cybermedvetande Cirka 95 % av incidenterna anses uppstå till följd av ”någon typ av mänskligt fel – avsiktligt eller ej”,53 vilket innebär det finns en stark mänsklig faktor. Cybersäkerhet är alltså allas ansvar. Detta kräver en beteendeförändring, både på det personliga planet och bland företag och offentliga förvaltningar, för att se till att alla förstår hoten och har tillgång till de verktyg och färdigheter som krävs för att snabbt upptäcka och aktivt skydda sig mot angrepp. Människorna behöver utveckla sunda it-vanor och företag och organisationer måste införa lämpliga riskbaserade cybersäkerhetsprogram och uppdatera dem regelbundet för att avspegla den utvecklande riskbilden. Enligt direktivet om nät- och informationssäkerhet har medlemsstaterna ansvar för att utbyta information om cyberangrepp på EU-nivå, men de ska också införa mogna nationella cybersäkerhetsstrategier och ramar för säkerheten hos nätverks- och informationssystem. Offentliga förvaltningar på EU-nivå och nationell nivå bör spela en ledarroll och driva på dessa insatser. För det första bör medlemsstaterna maximera tillgången till cybersäkerhetsverktyg för företag och individer. Mer behöver särskilt göras för att förebygga och begränsa cyberbrottslighetens effekter på slutanvändarna. Ett exempel finns redan, nämligen Europols arbete med kampanjen ”NoMoreRansom”54, som har tagits fram genom nära samarbete mellan 51 52 53 54 Global Information Security Workforce Study 2017. Den totala bristen uppgår till 1,8 miljoner. https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/digital-skills-jobs-coalition. IBM, The Cybersecurity Intelligence Index, 2014, som nämns på Securitymagazine.com, 19 juni 2014. https://www.nomoreransom.org/. 11

Select target paragraph3

Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents