brottsbekämpande myndigheter och cybersäkerhetsföretag för att hjälpa användarna att
förhindra ransomware-infektioner och dekryptera data om de faller offer för en sådan attack.
Sådana system bör även införas för andra typer av sabotageprogram och inom andra områden,
och EU bör utforma en gemensam portal för att sammanföra alla sådana verktyg i en
samservice, som erbjuder rådgivning till användarna om förebyggande och upptäckt av
sabotageprogramvara och innehåller länkar till rapporteringsmekanismer.
För det andra bör medlemsstaterna påskynda användningen av mer cybersäkra verktyg i
utvecklingen av e-förvaltning, och även fullständigt utnyttja kompetensnätverket. Införandet
av säkra identifieringsmetoder bör främjas, vilket bör bygga på EU:s ram för elektronisk
identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden, som
har varit i kraft sedan 2016 och innehåller förutsägbara regler för att möjliggöra säkra och
sömlösa elektroniska kontakter mellan företag, individer och offentliga myndigheter55.
Offentliga institutioner, särskilt sådana som tillhandahåller grundläggande tjänster, bör
dessutom se till att deras personal får utbildning på cybersäkerhetsrelaterade områden.
För det tredje bör medlemsstaterna prioritera cybermedvetenhet i informationskampanjer,
även kampanjer som riktas mot skolor, universitet, näringslivet och forskningsorgan.
Cybersäkerhetsmånaden, som hålls varje år i oktober under samordning av Enisa, kommer att
utökas för att bredda dess räckvidd som en gemensam kommunikationsinsats på EU-nivå och
nationell nivå. Insatser för ökat medvetande i samband med desinformationskampanjer och
falska nyheter på sociala medier som är särskilt avsedda att undergräva demokratiska
processer och europeiska värderingar är lika viktiga. Det primära ansvaret ligger fortfarande
på nationell nivå, även i fråga om valet till Europaparlamentet, men sammanförande av
sakkunskap och erfarenhetsutbyte på EU-nivå har visat sig tillföra mervärde i form av riktade
insatser56.
Även industrin har en stark roll att spela generellt, men med särskild uppmärksamhet på
leverantörer och tillverkare av digitala tjänster. Industrin måste stödja användarna (individer,
företag och offentliga förvaltningar) med verktyg som gör att de kan ta ansvar för sitt
agerande på nätet, och klargöra att sunda it-vanor är en oumbärlig del av konsumentutbudet57.
För att upptäcka och undanröja sårbarheter bör industrin sträva efter att ha interna processer
för utredning, prioritering och lösning av sårbarheter, oberoende om källan till den eventuella
sårbarheten var extern eller fanns internt i det berörda företaget.
Viktiga åtgärder
55
56
57
58
Fullständigt genomförande av direktivet om nät- och informationssäkerhet.
Snabbt antagande av Europaparlamentet och rådet av förordningen om ett nytt mandat för
Enisa och en europeisk certifieringsram58.
Ett gemensamt initiativ mellan kommissionen och industrin för att fastställa en
aktsamhetsplikt med målet att minska sårbarheterna hos produkter/programvara och
Förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner
på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, antagen den 23 juli 2014.
Kommissionen tillhandahåller även hjälpmedel och verktyg för interoperabilitet för e-identifiering och esignaturer (t.ex. förteckningar över betrodda tjänsteleverantörer) via Fonden för ett sammanlänkat Europa.
Ett exempel är East StratCom Task Force, som inrättades 2015 av medlemsstaterna och utrikesrepresentanten
för att hantera Rysslands pågående desinformationskampanjer. Gruppen arbetar med att utveckla
kommunikationsprodukter och kampanjer som inriktas på att förklara EU:s politik i den östra
partnerskapsregionen.
En del företagare är redan bekanta med detta begrepp, eftersom vissa delar av EU:s produktlagstiftning (t.ex.
maskindirektivet 2006/42/EG) föreskriver principer för inbyggd säkerhet.
COM(2017) 477.
12
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents