åtkomst, upptäckt av avancerade långvariga hot eller datautvinning. Utrikesrepresentanten,
Europeiska försvarsbyrån och kommissionen kommer att hjälpa medlemsstaterna att
identifiera områden där gemensamma cybersäkerhetsprojekt kan övervägas för finansiering
från Europeiska försvarsfonden.
2.6
Bygga upp en stark cyberkompetensbas i EU
Cybersäkerhet har en stark utbildningsdimension. Effektiv cybersäkerhet är starkt beroende av
de berörda personernas kompetens. Kompetensunderskottet när det gäller yrkesverksamma på
cybersäkerhetsområdet i den privata sektorn i Europa beräknas dock uppgå till 350 000 till
202251. Utbildning i cybersäkerhet bör därför utvecklas på alla nivåer, från regelbunden
utbildning av cyberarbetskraften, kompletterande cybersäkerhetsutbildning för alla IKTspecialister till nya, särskilda kursplaner för cybersäkerhet. Starka akademiska
kompetenscentrum bör inrättas för att tillgodose det ökande behovet av allmän och
yrkesinriktad utbildning, som kan vägledas av riktlinjer från ett europeiskt forsknings- och
kompetenscentrum för cybersäkerhet och Enisa. Målet bör vara att det blir naturligt att
utforma IKT-produkter och IKT-system med inbyggda säkerhetsprinciper ända från början.
Cybersäkerhetsutbildningen bör inte endast begränsas till it-personal, utan bör integreras i
kursplanerna för andra områden, t.ex. teknik, affärsledning eller juridik samt i
sektorsspecifika utbildningar. Lärare och elever i grund- och gymnasieskolan bör också göras
medvetna om cybersäkerhet inom ramen för förvärvandet av digital kompetens i skolan.
Tillsammans med medlemsstaterna bör även EU bidra till detta genom att bygga vidare på
arbetet inom ramen för koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen52 och
genom att t.ex. införa praktiksystem för små och medelstora företag på
cybersäkerhetsområdet.
2.7
Främja it-hygien och cybermedvetande
Cirka 95 % av incidenterna anses uppstå till följd av ”någon typ av mänskligt fel – avsiktligt
eller ej”,53 vilket innebär det finns en stark mänsklig faktor. Cybersäkerhet är alltså allas
ansvar. Detta kräver en beteendeförändring, både på det personliga planet och bland företag
och offentliga förvaltningar, för att se till att alla förstår hoten och har tillgång till de verktyg
och färdigheter som krävs för att snabbt upptäcka och aktivt skydda sig mot angrepp.
Människorna behöver utveckla sunda it-vanor och företag och organisationer måste införa
lämpliga riskbaserade cybersäkerhetsprogram och uppdatera dem regelbundet för att avspegla
den utvecklande riskbilden.
Enligt direktivet om nät- och informationssäkerhet har medlemsstaterna ansvar för att utbyta
information om cyberangrepp på EU-nivå, men de ska också införa mogna nationella
cybersäkerhetsstrategier och ramar för säkerheten hos nätverks- och informationssystem.
Offentliga förvaltningar på EU-nivå och nationell nivå bör spela en ledarroll och driva på
dessa insatser.
För det första bör medlemsstaterna maximera tillgången till cybersäkerhetsverktyg för företag
och individer. Mer behöver särskilt göras för att förebygga och begränsa cyberbrottslighetens
effekter på slutanvändarna. Ett exempel finns redan, nämligen Europols arbete med
kampanjen ”NoMoreRansom”54, som har tagits fram genom nära samarbete mellan
51
52
53
54
Global Information Security Workforce Study 2017. Den totala bristen uppgår till 1,8 miljoner.
https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/digital-skills-jobs-coalition.
IBM, The Cybersecurity Intelligence Index, 2014, som nämns på Securitymagazine.com, 19 juni 2014.
https://www.nomoreransom.org/.
11
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents