tillämpningen av direktivet. Medlemsstaterna kan tilldela en eller flera befintliga myndigheter denna roll. Detta avsnitt fokuserar på hur direktivet förbättrar medlemsstaternas beredskap genom kravet på effektiva nationella behöriga myndigheter och CSIRT-enheter. Närmare bestämt behandlas skyldigheten att utse nationella behöriga myndigheter, inklusive den gemensamma kontaktpunktens roll. Följande tre ämnen diskuteras: a) Tänkbara nationella styrningsstrukturer (centraliserade eller decentraliserade modeller) och andra krav. b) Den gemensamma kontaktpunktens roll. c) CSIRT-enheter. 3.1. Typ av myndigheter Enligt artikel 8 i direktivet ska medlemsstaterna utse nationella behöriga myndigheter för säkerhet i nät- och informationssystem och det sägs uttryckligen att det är möjligt att utse ”en eller flera nationella behöriga myndigheter ”. I skäl 30 i direktivet förklaras varför man gjort detta val: ”Mot bakgrund av skillnaderna i nationella förvaltningsstrukturer och för att skydda befintliga sektorsspecifika arrangemang eller unionens tillsyns- och regleringsmyndigheter och undvika överlappning, bör medlemsstaterna kunna utse mer än en nationell behörig myndighet med ansvar för att utföra uppgifter som rör säkerheten i de nätverks- och informationssystem som används av leverantörer av samhällsviktiga tjänster och leverantörer av digitala tjänster enligt detta direktiv.” Därmed kan medlemsstaterna välja att utse en central myndighet som hanterar alla sektorer och tjänster som omfattas av direktivet eller flera myndigheter, beroende på exempelvis typen av sektor. När medlemsstaterna beslutar hur de ska göra kan de utnyttja de nationella erfarenheterna från arbetet med den befintliga lagstiftningen om skydd av kritisk infrastruktur. Såsom beskrivs i tabell 1 beslutade medlemsstaterna då att ha antingen ett centraliserat eller ett decentraliserat angreppssätt när de fördelade befogenheterna på nationell nivå. Nationella exempel används här endast som illustration och för att uppmärksamma medlemsstaterna på vilka organisatoriska ramar som finns i dag. Kommissionen menar alltså inte nödvändigtvis att medlemsstaterna måste använda samma modell som för skydd av kritisk infrastruktur när de införlivar direktiv (EU) 2916/1148. Medlemsstaterna kan också välja att kombinera olika delar av såväl centraliserade som decentraliserade tillvägagångssätt. Deras val kan göras utifrån tidigare nationella förvaltningsarrangemang för de olika sektorer och tjänster som omfattas av direktivet eller helt oberoende av dessa fastställas av de berörda myndigheterna och de intressenter som identifierats som leverantörer av samhällsviktiga tjänster och leverantörer av digitala tjänster. Förekomsten av specialistkunskaper om cybersäkerhet, resurshänsyn, förhållandet mellan intressenterna och nationella intressen (t.ex. ekonomisk utveckling och allmän säkerhet) kan också vara viktiga faktorer som styr medlemsstaternas val. 11

Select target paragraph3

Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents