tillämpningen av direktivet. Medlemsstaterna kan tilldela en eller flera befintliga myndigheter
denna roll.
Detta avsnitt fokuserar på hur direktivet förbättrar medlemsstaternas beredskap genom kravet
på effektiva nationella behöriga myndigheter och CSIRT-enheter. Närmare bestämt behandlas
skyldigheten att utse nationella behöriga myndigheter, inklusive den gemensamma
kontaktpunktens roll. Följande tre ämnen diskuteras: a) Tänkbara nationella
styrningsstrukturer (centraliserade eller decentraliserade modeller) och andra krav. b) Den
gemensamma kontaktpunktens roll. c) CSIRT-enheter.
3.1. Typ av myndigheter
Enligt artikel 8 i direktivet ska medlemsstaterna utse nationella behöriga myndigheter för
säkerhet i nät- och informationssystem och det sägs uttryckligen att det är möjligt att utse ”en
eller flera nationella behöriga myndigheter ”. I skäl 30 i direktivet förklaras varför man gjort
detta val: ”Mot bakgrund av skillnaderna i nationella förvaltningsstrukturer och för att
skydda befintliga sektorsspecifika arrangemang eller unionens tillsyns- och
regleringsmyndigheter och undvika överlappning, bör medlemsstaterna kunna utse mer än en
nationell behörig myndighet med ansvar för att utföra uppgifter som rör säkerheten i de
nätverks- och informationssystem som används av leverantörer av samhällsviktiga tjänster
och leverantörer av digitala tjänster enligt detta direktiv.”
Därmed kan medlemsstaterna välja att utse en central myndighet som hanterar alla sektorer
och tjänster som omfattas av direktivet eller flera myndigheter, beroende på exempelvis typen
av sektor.
När medlemsstaterna beslutar hur de ska göra kan de utnyttja de nationella erfarenheterna från
arbetet med den befintliga lagstiftningen om skydd av kritisk infrastruktur. Såsom beskrivs i
tabell 1 beslutade medlemsstaterna då att ha antingen ett centraliserat eller ett decentraliserat
angreppssätt när de fördelade befogenheterna på nationell nivå. Nationella exempel används
här endast som illustration och för att uppmärksamma medlemsstaterna på vilka
organisatoriska ramar som finns i dag. Kommissionen menar alltså inte nödvändigtvis att
medlemsstaterna måste använda samma modell som för skydd av kritisk infrastruktur när de
införlivar direktiv (EU) 2916/1148.
Medlemsstaterna kan också välja att kombinera olika delar av såväl centraliserade som
decentraliserade tillvägagångssätt. Deras val kan göras utifrån tidigare nationella
förvaltningsarrangemang för de olika sektorer och tjänster som omfattas av direktivet eller
helt oberoende av dessa fastställas av de berörda myndigheterna och de intressenter som
identifierats som leverantörer av samhällsviktiga tjänster och leverantörer av digitala tjänster.
Förekomsten av specialistkunskaper om cybersäkerhet, resurshänsyn, förhållandet mellan
intressenterna och nationella intressen (t.ex. ekonomisk utveckling och allmän säkerhet) kan
också vara viktiga faktorer som styr medlemsstaternas val.
11
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents