Steg 2 – Ska lex specialis tillämpas? I nästa steg måste den nationella myndigheten fastställa om bestämmelsen om lex specialis enligt artikel 1.7 ska tillämpas. Där fastställs att om det finns en sektorsspecifik unionsrättsakt som föreskriver säkerhets- och/eller rapporteringskrav för leverantörer av digitala tjänster eller leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska den sektorsspecifika unionsrättsakten tillämpas om dess verkan minst motsvarar verkan av skyldigheterna enligt direktivet. I skäl 9 klargörs också att om kraven i artikel 1.7 uppfylls bör medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna i den sektorsspecifika unionsrättsakten, inklusive sådana som rör jurisdiktion. Det innebär samtidigt att de berörda bestämmelserna i direktivet inte tillämpas. I sådana fall bör den behöriga myndigheten inte fortsätta identifieringsförfarandet enligt artikel 5.229. Steg 3 – Tillhandahåller leverantören en samhällsviktig tjänst i direktivets mening? Enligt artikel 5.2 ska en enhet som omfattas av identifieringskravet tillhandahålla en tjänst som är viktig för att upprätthålla kritisk samhällelig och/eller ekonomisk verksamhet. När medlemsstaten gör denna bedömning bör den ta hänsyn till att samma enhet kan tillhandahålla både samhällsviktiga tjänster och tjänster som inte är samhällsviktiga. Det betyder att direktivets säkerhets- och rapporteringskrav endast bör tillämpas på en viss leverantör i den utsträckning som leverantören tillhandahåller samhällsviktiga tjänster. Enligt artikel 5.3 ska varje medlemsstat upprätta en förteckning över alla samhällsviktiga tjänster som tillhandahålls av leverantörer av samhällsviktiga tjänster på dess territorium. Denna förteckning måste lämnas till kommissionen senast senast den 9 november 2018 och därefter vartannat år30. Steg 4 – Är tjänsten beroende av ett nät- och informationssystem? Det bör också fastställas om tjänsten uppfyller det andra kriteriet i artikel 5.2 b och i synnerhet om tillhandahållandet av den samhällsviktiga tjänsten är beroende av nät- och informationssystem enligt definitionen i artikel 4.1. Steg 5 – Skulle en säkerhetsincident medföra en betydande störning? Enligt artikel 5.2 c ska den nationella myndigheten bedöma om en incident skulle medföra en betydande störning vid tillhandahållandet av tjänsten. I artikel 6.1 anges därför ett antal sektorsöverskridande faktorer som måste beaktas i bedömningen. I artikel 6.2 fastställs också att medlemsstaterna i lämpliga fall även bör beakta sektorsspecifika faktorer i samband med bedömningen. Följande sektorsöverskridande faktorer anges i artikel 6.1:  29 30 Det antal användare som är beroende av den tjänst som den berörda enheten tillhandahåller. Närmare uppgifter om tillämpningen av lex specialis finns i avsnitt 5.1. Se artikel 5.7 b. 26

Select target paragraph3

Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents