samhällsviktiga tjänster som de tillhandahåller”. Följaktligen ska leverantörerna inte
rapportera varje liten incident utan endast allvarliga incidenter som påverkar den
samhällsviktiga tjänstens kontinuitet. I artikel 4.7 definieras en incident som ”en händelse
med en faktisk negativ inverkan på säkerheten i nätverks- och informationssystem”. Begreppet
säkerhet i nät- och informationssystem definieras vidare i artikel 4.2 som ”nätverks- och
informationssystems förmåga att vid en viss tillförlitlighetsnivå motstå åtgärder som
undergräver tillgängligheten, riktigheten, integriteten eller konfidentialiteten hos lagrade
eller överförda eller behandlade uppgifter eller hos de besläktade tjänster som erbjuds genom
eller är tillgängliga via dessa nätverks- och informationssystem.” Följaktligen kan varje
händelse som har negativ inverkan inte bara på tillgängligheten utan även på riktigheten,
integriteten eller konfidentialiteten hos data eller tillhörande tjänster potentiellt utlösa
rapporteringsskyldigheten. Tjänsternas kontinuitet enligt artikel 14.3 kan undergrävas inte
bara i de fall då den fysiska tillgängligheten berörs utan även av andra säkerhetsincidenter
som påverkar tillhandahållandet av tjänsten33.
Samarbetsgruppen håller också på att utarbeta en icke-bindande rapporteringsvägledning för
omständigheter då leverantörer av samhällsviktiga tjänster är skyldiga att rapportera
incidenter i enlighet med artikel 14.7 samt formatet och förfarandet för den nationella
rapporteringen. Denna vägledning ska vara färdig sista kvartalet 2017.
Olika nationella rapporteringskrav kan leda till rättsosäkerhet, mer komplicerade och
betungande förfaranden och betydande administrativa kostnader för leverantörer med
gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen välkomnar därför samarbetsgruppens arbete.
Precis som när det gäller säkerhetskraven uppmuntrar kommissionen medlemsstaterna att
noga följa det vägledande dokument som utarbetas av samarbetsgruppen, så att de nationella
bestämmelserna om rapportering av incidenter ligger så nära varandra som möjligt.
4.4. Bilaga III i direktivet: Leverantörer av digitala tjänster.
Leverantörer av digitala tjänster är den andra kategori av enheter som omfattas av direktivet.
Dessa enheter anses vara viktiga ekonomiska aktörer eftersom många företag använder dem
för tillhandahållandet av sina egna tjänster, och störningar av den digitala tjänsten kan
påverka viktig ekonomisk och samhällelig verksamhet.
4.4.1 Kategorier av leverantörer av digitala tjänster.
Artikel 4.5, där digital tjänst definieras, hänvisar till den rättsliga definitionen i artikel 1.1 b i
direktiv (EU) 2015/1535 genom att begränsa tillämpningsområdet till de typer av tjänster som
förtecknas i bilaga III. I artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535 definieras dessa tjänster som
”tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell
begäran av en tjänstemottagare”, och i bilaga III till direktivet förtecknas tre specifika typer
av tjänster: internetbaserad marknadsplats, internetbaserad sökmotor och molntjänster. Till
skillnad från när det gäller leverantörer av samhällsviktiga tjänster kräver direktivet dock inte
att medlemsstaterna ska identifiera leverantörer av digitala tjänster, vilka sedan skulle
33
Samma sak gäller för leverantörer av digitala tjänster.
32
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents