cybersäkerhet, vilket skulle omfatta produkter, tjänster och/eller system och anpassa
konfidensgraden till det berörda användningsområdet (vare sig det rör sig om kritiska
infrastrukturer eller konsumentenheter)19. Ett sådant certifieringssystem skulle ge tydliga
fördelar för företagen, eftersom de inte behöver gå igenom flera certifieringsprocesser när de
bedriver gränsöverskridande verksamhet, och på så sätt kan minska sina administrativa och
ekonomiska kostnader. Användningen av system som utvecklats inom denna ram skulle också
bidra till att bygga upp konsumenternas förtroende med ett intyg om överensstämmelse som
informerar och lugnar köpare och användare i fråga om säkerhetsegenskaperna hos de
produkter och tjänster som de köper och använder. På så sätt skulle höga
cybersäkerhetsstandarder bli en konkurrensfördel. Resultatet skulle bli ökad resiliens,
eftersom IKT-produkter och IKT-tjänster formellt utvärderas mot en fastställd uppsättning
cybersäkerhetsstandarder, som skulle utformas i nära anslutning till det mer allmänna
pågående arbetet med IKT-standarder20.
Ramens system skulle vara frivilliga och skulle inte ge upphov till några omedelbara
lagstadgade skyldigheter för produkt- eller tjänsteleverantörer. Systemen skulle inte heller
strida mot tillämpliga rättsliga krav, t.ex. EU-lagstiftningen om uppgiftsskydd.
När ramen har inrättats kommer kommissionen att uppmana relevanta intressenter att inrikta
sig på tre prioritetsområden:
Säkerhet i kritiska tillämpningar eller tillämpningar med hög risk21: system som vi är
beroende av i våra dagliga aktiviteter, från bilar till maskiner i fabriker, från de största
systemen som flygplan eller kraftverk till de minsta som medicintekniska produkter, blir
alltmer digitala och sammankopplade. Centrala IKT-komponenter i sådana produkter och
system kräver därför noggranna säkerhetsbedömningar.
Cybersäkerhet i vanliga digitala produkter, nät, system och tjänster som används både
inom den privata och den offentliga sektorn för att bygga upp ett försvar mot angrepp och
tillämpa lagstadgade skyldigheter22 – såsom e-postkryptering, brandväggar och virtuella
privata nät: här är det viktigt att den alltmer spridda användningen av sådana verktyg inte
leder till nya riskkällor eller sårbarheter.
Användningen av metoder för ”inbyggd säkerhet” i billiga digitala sammankopplade
masskonsumentenheter som tillsammans bildar sakernas internet: ramens system skulle
användas för att ange att produkterna byggs med toppmoderna och säkra
utvecklingsmetoder, att de har genomgått lämplig säkerhetstestning och att säljarna har
åtagit sig att uppdatera sin programvara i händelse av nyupptäckta sårbarheter eller hot.
Särskilt viktiga aspekter i prioriteringarna skulle vara den utvecklande hotbilden för
cybersäkerhet och vikten av grundläggande tjänster som transport, energi, hälsovård, banker,
finansmarknadsinfrastrukturer, dricksvatten eller digital infrastruktur23.
19
20
21
22
23
En konfidensgrad anger hur sträng säkerhetsbedömningen är och motsvarar vanligen den risknivå som är
förknippad med tillämpningens användningsområde eller funktioner (det krävs t.ex. en högre konfidensgrad
för IKT-produkter eller IKT-tjänster som används i tillämpningar eller funktioner med hög risk).
COM(2016) 176.
Undantaget är om obligatorisk eller frivillig certifiering styrs av andra unionsakter.
Direktiv (EU) 2016/1148, förordning (EU) 2016/679, direktiv (EU) 2015/2366 och andra lagstiftningsförslag,
såsom den europeiska koden för elektronisk kommunikation, kräver t.ex. att organisationer inför lämpliga
säkerhetsåtgärder för att hantera relevanta cybersäkerhetsrisker.
De sektorer som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/1148 av den 6 juli 2016 om
åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen.
5
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents