Det är omöjligt att garantera att IKT-produkter, IKT-system eller IKT-tjänster är ”100 %”
säkra, men det finns flera välkända och väldokumenterade defekter i utformningen av IKTprodukter som kan utnyttjas för angrepp. Om producenter av anslutna enheter, it-programvara
och it-utrustning tillämpar inbyggd säkerhet skulle det vara möjligt att garantera att
cybersäkerhetsaspekterna hanteras innan nya produkter släpps ut på marknaden. Detta skulle
kunna ingå i principen om aktsamhetsplikt, som skulle utvecklas i samarbete med branschen
och bidra till att minska produkternas/programvarans sårbarheter genom tillämpning av en rad
metoder, från utformning till testning och kontroll, även formell kontroll i tillämpliga fall,
långsiktigt underhåll och användning av säkra utvecklingsprocesser för produkternas
livscykel, och även bidra till att utveckla uppdateringar och programfixar för att hantera
tidigare oupptäckta sårbarheter och för snabb uppdatering och reparation24. Det skulle också
bidra till att öka konsumenternas förtroende för digitala produkter.
Den viktiga roll som utomstående säkerhetsforskare spelar för att upptäcka sårbarheter hos
befintliga produkter och tjänster måste också erkännas, och förutsättningar bör skapas för att
möjliggöra samordnad information om sårbarheter25 i medlemsstaterna genom att bygga på
bästa praxis26 och relevanta standarder27.
Samtidigt har specifika sektorer särskilda problem, och bör uppmuntras att utforma sina egna
strategier. På så sätt skulle de allmänna cybersäkerhetsstrategierna kompletteras med specifika
cybersäkerhetsstrategier inom områden som finansiella tjänster28, energi, transport och
hälsa29.
Kommissionen har redan lyft fram de särskilda ansvarsrelaterade problem som har
uppkommit i och med de nya digitala teknikerna30 och arbetar med att analysera följderna.
Arbetet med kommande åtgärder kommer att avslutas i juni 2018. Cybersäkerhet ger upphov
till problem i samband med fastställande av skada för företag och leverantörskedjor. Dessa
problem måste lösas, eftersom de annars kommer att hindra utvecklingen av en stark inre
marknad för produkter och tjänster på cybersäkerhetsområdet.
Utvecklingen av en inre EU-marknad är även beroende av att cybersäkerhet integreras i
handels- och investeringspolitiken. Effekten av utländska förvärv på kritiska tekniker – som
cybersäkerhet är ett viktigt exempel på – är en central aspekt inom ramen för kontrollen av
utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen31, som syftar till att möjliggöra
kontroll av investeringar från tredjeländer av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. På
samma sätt har cybersäkerhetskrav redan gett upphov till handelshinder för varor och tjänster
från EU inom viktiga sektorer i ett antal tredjelandsekonomier. EU:s certifieringsram för
cybersäkerhet kommer att ytterligare stärka Europas internationella ställning, och bör
24
25
26
27
28
29
30
31
Cybersäkerhet på EU:s digitala inre marknad, högnivågruppen av vetenskapliga rådgivare, mars 2017
Samordnad information om sårbarheter är en samarbetsform som underlättar och gör det möjligt för
säkerhetsforskare att rapportera sårbarheter till informationssystemets ägare eller säljare, så att organisationen
snabbt kan diagnostisera och avhjälpa svagheten på ett lämpligt sätt innan detaljerad information om den
berörda svagheten lämnas ut till tredje part eller allmänheten.
Till exempel Good Practice Guide on Vulnerability Disclosure. From challenges to recommendations, Enisa,
2016.
ISO/IEC 29147:2014 Information technology -- Security techniques -- Vulnerability disclosure.
Kommissionens kommande arbete med finansteknik kommer att omfatta cybersäkerhet för finanssektorn.
Till exempel inom energisektorn, genom att kombinera mycket gammal teknik med spetsteknik, särskilt
realtidskrav för elnätet.
COM(2017) 228.
COM(2017) 478.
6
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents