Det är omöjligt att garantera att IKT-produkter, IKT-system eller IKT-tjänster är ”100 %” säkra, men det finns flera välkända och väldokumenterade defekter i utformningen av IKTprodukter som kan utnyttjas för angrepp. Om producenter av anslutna enheter, it-programvara och it-utrustning tillämpar inbyggd säkerhet skulle det vara möjligt att garantera att cybersäkerhetsaspekterna hanteras innan nya produkter släpps ut på marknaden. Detta skulle kunna ingå i principen om aktsamhetsplikt, som skulle utvecklas i samarbete med branschen och bidra till att minska produkternas/programvarans sårbarheter genom tillämpning av en rad metoder, från utformning till testning och kontroll, även formell kontroll i tillämpliga fall, långsiktigt underhåll och användning av säkra utvecklingsprocesser för produkternas livscykel, och även bidra till att utveckla uppdateringar och programfixar för att hantera tidigare oupptäckta sårbarheter och för snabb uppdatering och reparation24. Det skulle också bidra till att öka konsumenternas förtroende för digitala produkter. Den viktiga roll som utomstående säkerhetsforskare spelar för att upptäcka sårbarheter hos befintliga produkter och tjänster måste också erkännas, och förutsättningar bör skapas för att möjliggöra samordnad information om sårbarheter25 i medlemsstaterna genom att bygga på bästa praxis26 och relevanta standarder27. Samtidigt har specifika sektorer särskilda problem, och bör uppmuntras att utforma sina egna strategier. På så sätt skulle de allmänna cybersäkerhetsstrategierna kompletteras med specifika cybersäkerhetsstrategier inom områden som finansiella tjänster28, energi, transport och hälsa29. Kommissionen har redan lyft fram de särskilda ansvarsrelaterade problem som har uppkommit i och med de nya digitala teknikerna30 och arbetar med att analysera följderna. Arbetet med kommande åtgärder kommer att avslutas i juni 2018. Cybersäkerhet ger upphov till problem i samband med fastställande av skada för företag och leverantörskedjor. Dessa problem måste lösas, eftersom de annars kommer att hindra utvecklingen av en stark inre marknad för produkter och tjänster på cybersäkerhetsområdet. Utvecklingen av en inre EU-marknad är även beroende av att cybersäkerhet integreras i handels- och investeringspolitiken. Effekten av utländska förvärv på kritiska tekniker – som cybersäkerhet är ett viktigt exempel på – är en central aspekt inom ramen för kontrollen av utländska direktinvesteringar i Europeiska unionen31, som syftar till att möjliggöra kontroll av investeringar från tredjeländer av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. På samma sätt har cybersäkerhetskrav redan gett upphov till handelshinder för varor och tjänster från EU inom viktiga sektorer i ett antal tredjelandsekonomier. EU:s certifieringsram för cybersäkerhet kommer att ytterligare stärka Europas internationella ställning, och bör 24 25 26 27 28 29 30 31 Cybersäkerhet på EU:s digitala inre marknad, högnivågruppen av vetenskapliga rådgivare, mars 2017 Samordnad information om sårbarheter är en samarbetsform som underlättar och gör det möjligt för säkerhetsforskare att rapportera sårbarheter till informationssystemets ägare eller säljare, så att organisationen snabbt kan diagnostisera och avhjälpa svagheten på ett lämpligt sätt innan detaljerad information om den berörda svagheten lämnas ut till tredje part eller allmänheten. Till exempel Good Practice Guide on Vulnerability Disclosure. From challenges to recommendations, Enisa, 2016. ISO/IEC 29147:2014 Information technology -- Security techniques -- Vulnerability disclosure. Kommissionens kommande arbete med finansteknik kommer att omfatta cybersäkerhet för finanssektorn. Till exempel inom energisektorn, genom att kombinera mycket gammal teknik med spetsteknik, särskilt realtidskrav för elnätet. COM(2017) 228. COM(2017) 478. 6

Select target paragraph3

Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents