Tillsyn enligt säkerhetsskyddslagstiftningen
Skr. 2016/17:213
I säkerhetsskyddslagen finns bestämmelser om säkerhetsskydd. Med
säkerhetsskydd avses skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som
kan hota rikets säkerhet, skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av
sekretess och som rör rikets säkerhet, och skydd mot terroristbrott, även
om brotten inte hotar rikets säkerhet.
Enligt säkerhetsskyddslagstiftningen finns två huvudansvariga
tillsynsmyndigheter, Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, som i samråd
med ansvariga myndigheter (Affärsverket svenska kraftnät, PTS,
Transportstyrelsen och länsstyrelsen), även kan utöva tillsyn över
sektorns myndigheter. Ansvariga myndigheter utövar också egen tillsyn
över sektorn. Samtliga tillsynsmyndigheter har föreskriftsrätt.
I betänkandet En ny säkerhetsskyddslag (SOU 2015:25) anges bl.a. att
samhällsutvecklingen medför att säkerhetskänslig verksamhet i högre
grad än tidigare bedrivs av enskilda. En rimlig slutsats, enligt
betänkandet, bör kunna vara att förekomsten av enskilda
verksamhetsformer troligen kommer att öka inom tillsynsområdet men
att det även i fortsättningen i huvudsak handlar om tillsyn av
myndigheter och andra offentliga organ. Utredningen framhöll att
tillgången till ingripandebefogenheter, t.ex. i form av sanktioner, är
kännetecknande för en effektiv och ändamålsenlig tillsyn. I dag finns inte
sådana befogenheter i fråga om säkerhetsskyddet. Utredningen gjorde
ändå bedömningen att det då inte fanns tillräckliga skäl för att förändra
tillsynens inriktning och genomförande. Något förslag om att införa
sanktioner lämnades därför inte. Utredningen pekade dock på att det är
angeläget att noga följa utvecklingen och inom en inte alltför avlägsen
framtid följa upp frågan.
Regeringen har den 23 mars 2017 gett en särskild utredare i uppdrag
att bl.a. utreda och föreslå ett system med sanktioner i
säkerhetsskyddslagstiftningen (dir. 2017:32). Utredaren ska också
genomföra en översyn av bestämmelserna om tillsyn enligt
säkerhetsskyddslagen och lämna förslag om hur en ändamålsenlig tillsyn
över säkerhetskänslig verksamhet ska vara utformad. Utredningen ska
redovisas i maj 2018.
Genomförande av NIS-direktivet
NIS-direktivet fastställer åtgärder för att uppnå en hög gemensam nivå på
säkerhet i nätverk och informationssystem inom unionen. Varje
medlemsstat ska enligt direktivet utse en eller flera nationella behöriga
myndigheter för säkerhet i nätverk och informationssystem för vissa
tjänster i utpekade sektorer. De utpekade sektorerna är energi, transport,
bankverksamhet, finansmarknadsinfrastruktur, hälso- och sjukvård,
leverans och distribution av dricksvatten samt digital infrastruktur. De
behöriga myndigheterna ska övervaka tillämpningen av NIS-direktivet på
nationell nivå.
Regeringen gav i mars 2016 en särskild utredare i uppdrag att föreslå
hur NIS-direktivet ska genomföras i svensk rätt (Ju 2016:11). Uppdraget
redovisades nyligen genom betänkandet Informationssäkerhet för
samhällsviktiga och digitala tjänster (SOU 2017:36). Utredaren har bl.a.
föreslagit hur direktivets krav på utpekande av myndigheter med ansvar
13
Select target paragraph3
Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents