Tillsyn enligt säkerhetsskyddslagstiftningen Skr. 2016/17:213 I säkerhetsskyddslagen finns bestämmelser om säkerhetsskydd. Med säkerhetsskydd avses skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet, skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet, och skydd mot terroristbrott, även om brotten inte hotar rikets säkerhet. Enligt säkerhetsskyddslagstiftningen finns två huvudansvariga tillsynsmyndigheter, Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, som i samråd med ansvariga myndigheter (Affärsverket svenska kraftnät, PTS, Transportstyrelsen och länsstyrelsen), även kan utöva tillsyn över sektorns myndigheter. Ansvariga myndigheter utövar också egen tillsyn över sektorn. Samtliga tillsynsmyndigheter har föreskriftsrätt. I betänkandet En ny säkerhetsskyddslag (SOU 2015:25) anges bl.a. att samhällsutvecklingen medför att säkerhetskänslig verksamhet i högre grad än tidigare bedrivs av enskilda. En rimlig slutsats, enligt betänkandet, bör kunna vara att förekomsten av enskilda verksamhetsformer troligen kommer att öka inom tillsynsområdet men att det även i fortsättningen i huvudsak handlar om tillsyn av myndigheter och andra offentliga organ. Utredningen framhöll att tillgången till ingripandebefogenheter, t.ex. i form av sanktioner, är kännetecknande för en effektiv och ändamålsenlig tillsyn. I dag finns inte sådana befogenheter i fråga om säkerhetsskyddet. Utredningen gjorde ändå bedömningen att det då inte fanns tillräckliga skäl för att förändra tillsynens inriktning och genomförande. Något förslag om att införa sanktioner lämnades därför inte. Utredningen pekade dock på att det är angeläget att noga följa utvecklingen och inom en inte alltför avlägsen framtid följa upp frågan. Regeringen har den 23 mars 2017 gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. utreda och föreslå ett system med sanktioner i säkerhetsskyddslagstiftningen (dir. 2017:32). Utredaren ska också genomföra en översyn av bestämmelserna om tillsyn enligt säkerhetsskyddslagen och lämna förslag om hur en ändamålsenlig tillsyn över säkerhetskänslig verksamhet ska vara utformad. Utredningen ska redovisas i maj 2018. Genomförande av NIS-direktivet NIS-direktivet fastställer åtgärder för att uppnå en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverk och informationssystem inom unionen. Varje medlemsstat ska enligt direktivet utse en eller flera nationella behöriga myndigheter för säkerhet i nätverk och informationssystem för vissa tjänster i utpekade sektorer. De utpekade sektorerna är energi, transport, bankverksamhet, finansmarknadsinfrastruktur, hälso- och sjukvård, leverans och distribution av dricksvatten samt digital infrastruktur. De behöriga myndigheterna ska övervaka tillämpningen av NIS-direktivet på nationell nivå. Regeringen gav i mars 2016 en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur NIS-direktivet ska genomföras i svensk rätt (Ju 2016:11). Uppdraget redovisades nyligen genom betänkandet Informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster (SOU 2017:36). Utredaren har bl.a. föreslagit hur direktivets krav på utpekande av myndigheter med ansvar 13

Select target paragraph3

Connect to a paragraph
Connect to an entity
Disable highlights
Add to table of contents